III. KAP. Reglor, hvilka man i allmänhet har att iakttaga vid läkemedlets användande.

Reglor, hvilka man i allmänhet har att iakttaga vid läkemedlets användande.

Börja med att taga en full matsked, blandad med litet varmt vatten eller thé, hvarje morgon (en timme före frukosten), öka småningom denna portion till två fulla matskedar, om magen tål det. Läkemedlet måste beständigt tagas i vatten, så varmt som patienten förmår dricka det, undantagande om man plågas af mask eller slaganfall; ty då måste det tagas oblandadt.

För barn, två till tio år gamla, kan hälften af den här föreskrifna qvantitelen vara tillräcklig. Barn öfver 10 år måste taga en passande större portion.

I alla de fall, då hufvudets gnidning med medikamentet är föreskrifven, är meningen att hela hufvudet från pannan till nacken dermed ingnides, till den grad, att håret blifver alldeles vått. I detta fall brukas läkemedlet oblandadt, d. v. s. utan någon vatten-tillsats. Operationen företages om aftonen, innan man går i sängs, i det man oupphörligen gnider hufvudet med medikamentet i tio minuters eller en qvarts tid, och derpå betäcker det med en tunn mössa eller hufva. Smärtar någon annan kroppsdel, så binder man ett i medikamentet doppadt lärftstycke om den.

Återhållsamhet från rusande drycker. För att vara viss om ett lyckligt utslag, är det absolut nödvändigt, att patienten under kuren afhåller sig helt och hållet från hvarje retande eller hetsande dryck. Detta är en regel, från hvilken man aldrig med säkerhet kan vika.

Afförande medikament. God afföring är beständigt af nöden, men i synnerhet under den tid, som man nyttjar medikamentet. Det slags afförande medikament, som jag funnit tjenligast, och derföre äfven sjelf brukar, består af åtta lod engelskt salt, Sal anglicanum upplöst i l 1/2 qvarter varmt vatten; tillägg derpå 1 1/2 qvarter kallt vatten och en hel thesked pepparmynt- essens. Tag så deraf efter behof ett vinglas, när man går till sängs. Af mitt förra i Oct. 1839 utgifna verk, extraherar jag följande, hvilket skall visa det sätt, på hvilket jag gick till väga vid kurerandet af min egen åkomma.

Jag fann det mycket lindrande att binda ett af läkemedlet vått stycke linne om det smärtande benet, hvilket omslag jag beständigt sökte att hålla fuktigt, i det jag då och då dröp några droppar derpå; ju oftare jag gjorde det, ju mera lindring fann jag. Detta blef noga iakttaget i ungefär 3 veckors tid, och ehuru mitt ben i flera månader hade varit mycket elakt och trotsat den bästa medicinska hjelp, som jag var i stånd att erhålla, så upphörde likväl, till min stora öfverraskning, inflammationen inom en månads förlopp och jag blef bra. Denna kur, hvilken högligen väckte min och andras förvåning, förmådde mig att andra gången publicera läkemedlet, hvilket ej hade skett, om jag icke genom det samma blifvit frisk; men med tacksamhet mot det godas gifvare och Gr. Lee, läkemedlets uppfinnare, har jag uppfyllt hans begäran att göra det så kändt som möjligt både genom tidningar och skrifter.

Det fägnar mig höra och se, att det har kurerat otaliga, så väl för invertes som utvertes lidanden. Hvar och en, som njuter bot af dess användande, gör väl i att underrätta mig derom, då nemligen derigenom äfven andra kunna förmås att använda det. Ingen må emedlertid göra räkning på att blifva kurerad, med mindre han ihärdigt begagnar medikamentet.