Bihang

innehållande utdrag af Hr. Lees verk samt af de Engelska tidningarne.

1. Utdrag af Hr. Lees verk.

Ringormars kurerande. I en stad i grannskapet lefde trenne familjer, hvilkas barn plågades af ringormar, och till hvilka läkemedlet rekommenderades. Tvenne af mödrarne brukade att med läkemedlet tvätta såren, och barnen blefvo straxt friska. Den tredje modren ville ej nyttja medikamentet, hvaraf följde, att barnen plågades i lång tid.

Öppna sår. Straxt efter min återkomst från England i Juli 1838, underrättades jag att en af mina torpare för sjukdoms skull, i två månaders tid ej hade förrättat något arbete. Då jag lät kalla honom till mig, uppgaf han, att han i början af Maj månad låtit åderlåta sig, och att han hade en inflammerad arm. Doktorn förordnade ett kryddomslag, hvilket han äfven nyttjade, men blef värre, och af brist på sömn liknade han ett benrangel. Jag befallde honom att låta hämta från slottet något af medikamentet. Han nyttjade läkemedlet samma eftermiddag, och jag såg honom två dagar derpå; hans utseende var alldeles förändradt, då han begge nätterna haft en lugn sömn. Inom tio dagars förlopp såg han sig åter i stånd att arbeta.

Herr Lees jagtbetjents kurerande. En af mina jagare hade det missödet att i hög grad förbränna sitt ansigte derigenom, att en del krut antändes; hans båda ögon blefvo äfven skadade. Under den första halfva timmen efter händelsen användes läkemedlet, och ehuru det i början förorsakade honom stor smärta, hade han dock mod att fortfara dermed. Resultatet blef, att han kurerades på 15 à 20 dagar, och att hans syn, hvilken i många år varit mycket svag, nu är bättre än någonsin förr.

Lindring der, hvarest man icke kan bota. De hvilka besväras af obotliga sår, kunna åtminstone erhålla lindring genom läkemedlets begagnande. I en by, nära gränsande till mitt gods, bodde tvenne män, hvilka hade obotliga sår på sina ben. Innan de började att nyttja medikamentet förde de ett verkligen uselt lif; nu deremot känna de blott ringa smärta och äro i stånd att arbeta; när det behöfves kunna de äfven gå ett par mil (engelska). Den ena af dessa mäns ben äro blott ben och senor.

Fem personer kurerade for kräftan. Det har varit användt uti sex kräfttillfallen, hvaraf det kurerade de fem, och det utan smärta; till och med det första bruket af det var ej förbundet med något sådant; 3 af fallen voro af en mycket allvarsam natur och vederbörande hade i lång tid deraf varit plågade; tvenne andra hade nyss infunnit sig, och till det sjette användes det blott en gång, då det hade en mycket stark blödning till följd.

Oaktadt jag ansåg det nödvändigt, emedan det gaf patienten lindring, oroade det dock hans vänner, hvilka tillkallade hans medicinska rådgifvare. Den sjuke var en förmögen man, hvilken begagnade de bästa läkare stället kunde prestera; dessa förtörnades öfver att man hade användt bränvin och salt, och hotade att ej komma igen, så framt han fortfor att nyttja det. Han lofvade att icke mera bruka det, och jag tror han höll sitt löfte, ty inom ett år hade han upphört att lefva. För att dömma efter de andra, tviflar jag ej, att han äfven skulle blifvit kurerad, så framt man icke förbjudit honom att nyttja medikamentet. De fem voro fattiga, men kurerades; den sjette var rik, men dog. Skada, att hans sjukdom hade ett sådant slut, ty han lär, som det berättas, hafva varit en mycket aktningsvärd man.

Välgörande följder af läkemedlet, användt i nervösa sjukdomar. En i mitt grannskap boende dam led af nervös sjukdom, åtföljd af en nästan till vanvett gränsande mellankoli. Hvarje upptänkligt medel blef utan framgång försökt. Ehuru jag ofta hade anledning att se både henne och hennes man, och derjemte nästan var öfvertygad om, att läkemedlet skulle bota henne, sökte jag dock på intet vis öfvertala henne till att nyttja det. Slutligen antog sjukdomen en så allvarsam karakter, att jag bevekte mannen till att lofva mig, att det skulle försökas. Två eller tre gånger användt gaf sjukdomen sig, och det fagnar mig kunna berätta: att hon sedan den tiden beständigt befunnit sig väl.

Rosen. En prest i norra Frankrike har haft godheten meddela mig ett fall, som jag återgifver med hans egna ord: — "Patienten var ett fruntimmer. Då jag i fÖrrättningsväg en morgon vid pass klockan 10 kom in i hennes boning, fann jag den stackars varelsen, som följd af häftiga smärtor och en brännande känsla i armar och händer, mera död än lefvande. Från fingrarne ända till armbågarna var huden alldeles röd af inflammation och hon hade i de två sista nätterna ej haft någon sömn. Hon hade väl emottagit en afförande medicin, men deremot intet att tvätta de smärtande ställena med. På min fråga om hon ville begagna läkemedlet, gaf hon ett jakande svar. Jag lät då hemifrån hämta en full kopp af det tillredda medikamentet, började att dermed, i 10 minuters tid, ingnida den lidandes händer och armar. Verkan var nästan otrolig, och den stackars varelsen log af glädje. Detta föregick, som sagdt var, kl. 10 på förmiddagen. Emot middagen infann jag mig åter, för att efterse om allt tillgick som sig borde, och jag fann då den sjuka njutande en stilla sömn. Sedermera förnyade hon tvättningen, och befann sig om aftonen ännu bättre. Kortligen inom 24 timmar var hon alldeles frisk. Smärtan hade väl ej upphört, men hvarje spår af hudens antagne röda färg var dock försvunnen."

Af en ny upplaga utdrager jag följande:

'Många menniskor hysa en fördom mot bränvinets användande i medicin, och bland dessas antal kan jag också räknas; oblandadt bränvin och bränvin blandadt med salt äro emedlertid två olika ting. Då jag aldrig brukar spirituösa (min vanliga dryck är vatten) må det som jag håller på att berätta, förtjena en så mycket större uppmärksamhet, För att anställa ett försök dermed blandade jag tvenne matskedar bränvin tillsammans med tvenne matskedar vatten; jag intog det och resultatet häraf var en högst obehaglig brännande känsla i magen och flamning i ansigtet, deremot tog jag in den föreskrifna dosis af det omnämda läkemedlet utan att röna en sådan verkan. Jag slöt deraf att saltet har det inflytande på bränvin, att det betager det dess gift.

Några läkare hafva (dock såsom jag tror utan tillbörligt öfvervägande) afstyrkt sina patienter att intaga läkemedlet, enär de uppgifva, att det frambringar inflammation; jag tycker dock att det är högst förunderligt, att det skulle förorsaka en invertes inflammation, då man dock ser, att det användt på kroppens utvertes delar hafver en särdeles välgörande verkan. Att det också har det på de invertes är ju dessutom klart deraf, att det, när dermed gurglas, helar i strupen. Dessa herrar draga ej i betänkande, att rekommendera bränvin och vatten genom socker försötmat, såsom ett for mycket svaga personer nervstyrkande medel; hvad grund hafva de då att betrakta bränvin och salt som en så särdeles farlig komposition, alldenstund dock hela förändringen består deruti, att saltet sättes i stället för sockret. Verkar det rekommenderade medikamentet inflammerande, så låt dem bevisa det. Jag tror dock ej att de uti denna strid vilja inlåta sig, att med mig genomgå listan öfver de kurerade. Blandning af bränvin och salt har icke blott en medisinsk, utan äfven en moralisk fördel framför blandning af bränvin och socker; ty medan det kanske för den sednare torde väckas en för häftig åtrå, behöfver man för den förra, trotts det gamla ordspråket, att vanan är andra naturen, ej att hysa en sådan fruktan.

Då jag sedermera, så framt Gud uppehåller mitt lif, ämnar att göra detta förträffliga medikament till föremål för en fullständigare afhandling, vill jag härmed sluta mina anmärkningar i det jag anbefaller dem, som tillskyndas att nyttja läkemedlet, ihärdighet, samt derjemte en fullkomlig återhållsamhet från allt hvad som kunde nära eller befordra den sjukdom, för hvars fördrifvande de togo sin tillflykt till medikamenten Gud är lika så väl vår helsas vidmakthållas, som Han är vår skapare, och derföre böra vi hvarken vidskepligt eller irreligiöst nyttja detta eller något annat medikament, utan öfverlemna oss, hvad utgången angår, med fast tillförsigt till Gudomen och fullkomlig hängifvenhet under dess vilja.

Pressens Yttranden.

(Af "the Manx Liberal" af 14 Sept. 1839).

Bränvin och salt. Vårt sista nummer innehöll en vidlyftig berättelse om ett förunderligt, likväl enkelt medikament (en blandning af bränvin och salt) högligen rekommenderadt af uppfinnaren, som ett verksamt läkemedel mot åtskilliga af de farligaste sjukdomar för hvilka menniskan är blottställd. Då den omnämda artikeln ej var en qvacksalvares usla produkt, utan deremot skrifven af en aktningsvärd man, for att göra godt mot sina medmenniskor, upptaga vi den gerna i våra spalter, och det fägnar oss nu att hafva varit redskap till läkemedlets ökade offentlighet och det sa mycket mer som vi haft anledning öfvertyga oss om dess verksamhet, i ett fall, der patientens lif syntes sväfva i den största fara. En ung man, hvilken någon tid hade vistats på vår ö, begaf sig för tre år sedan till södra Carolina, för att nedsätta sig der; då det sydliga klimatet emedlertid ej öfverensstämde med hans konstitution, återvände han för circa en månad till Douglas, lidande af lungsot i hög grad, hoppandes att en förändrad luft skulle verka välgörande på honom. Sedan han hade iäsit en beskrifning öfver ofvannämde medikament, gjorde han dermed ett försök; enligt föreskrift intog han det dagligen i 3 veckors tid, och följden blef, att lungsots-symptomerna försvunno.

Han är nu, både hvad helsa och utseende angår så bra, att han ämnar återvända till Amerika, dock med föresats att bosätta sig i en sundare del af detta blomstrande land. Som tillägg till ofvanstående, meddele vi, att vi från pålitlig hand blifvit underrättade, att en ganska aktningsvärd man, boende i Athal-street i Douglas, blifvit alldeles kurerad för en långvarig rossjukdom genom begagnande af ofvannämde kraftiga medikament. Dess läkande egenskap har vidare blifvit bevisad af en här i staden boende man, besvärad af en våldsam blodspottning, hvilken genom medlets begagnande alldeles återvunnft sin helsa; äfvenledes har ett fruntimmer, som i flera år led häftiga plågor af ett svullnadt sårigt ben, sedan hon en kort tid nyttjat läkemedlet, erfarit dess välgörande verkan.

Ur "Hull Rockingham".

(5 Sept, 1840.)

Bränvin och salt. Vi våga gifva våra läsare den försäkran, att det i en annan spalt införda avertissementet, med öfverskrift "bränvin och salt", i hög grad förtjenar den största uppmärksamhet. Publiken må vara Hr. Vallance härstädes, vi draga ej i betänkande att säga det, synnerligt förbunden för offentliggörandet af denna skrift, som meddelar oss sättet, på hvilket detta enkla medikament användes. Dess verksamhet har blifvit bevisad vid otaliga tillfällen, och vi kunna försäkra våra läsare, att de af Hr. Vallance gjorda meddelanden icke på minstasätt innebära charlatanen. De kurer, han berättar äro, som vi tro, i hvarje fall bona fide. I flera af dem hafva vi till en del varit intresserade, och vi kunna sannerligen säga, att det resultat nyttjandet af bränvin och salt medförde, fägnade oss i lika så hög grad, som det förundrade oss. Likasom så många andra, skänkte vi uppfinnarens första försäkringar icke det ringaste förtroende. Vi skrattade åt dem, emedan vi ansåg dem härstamma från ett sanguiniskt temperament. Personligt iakttagande visar, att vi hade misstagit oss. Med våra egna ögon hafva vi sett några af dem stadfästade.

Ur "Hull Advertiser."

(4 Sept. 1840.)

Bränvin och salt. Vi annoncera i dag utgifvandet af en af Hr. Vallance härstädes författad liten skrift, detaljerande detta enkla medikaments förvånande verkningar. Förteckningen Öfver dem, hvilka här i staden och nejden blifvit alldeles kurerade for sina plågor, eller hvilkas lidande blifvit genom medlets användande lindradt, talar med hög röst om dess helande kraft. Den annoncerade skriften visar, att läkemedlets mäktiga och välgörande verkningar ej inskränka sig blott till en sjukdom; tvertemot alla de svårare lidanden, hvartill "köttet är arfvinge" nödgas duka under för läkemedlets välde. Hr Vallance, icke nöjd med att vi allenast skola fästa vår lit till hans skrift, förmådde några af de deruti nämda kurerade att infinna sig hos oss, och vi hörde då af deras mun, det i afhandlingen anförda, blifva bekräftadt. Med sådana fakta för oss, skulle vi försumma vår pligt, om vi underläto, att för allmänheten erkänna den stora välgerning, som sannolikt skall blifva en följd af utspridandet af Hr Vallance's skrift.

Ur "the Hull and East Reding Times."

(4 Sept. 1840.)

Bränvin och salt. Vi tillåta oss rikta våra läsares uppmärksamhet på anmälan af en skrift, som lärer oss känna sättet, hvarpå detta medikament prepareras och användes till kurera de af olika sjukdomar. Föremålet för följande fall hafva vi sett och kunna aflägga vittnesbörd om dess nuvarande tillstånd; äfven känna vi andra, hvaraf några äro boende utom staden, hvilka hafva rönt de mest förvånande verkningarna af detta underbara medikament. John Beecher, son af Capt. Beecher, N:o 1 Catherine-sqvare, Masansticet, led i 7 år af sår; hela hans kropp var deraf behäftad han hade i två år nödgats begagna kryckor, och hade som obotlig varit öfvergifven af flera läkare. Han började först den 28 April sistlidne år att nyttja merbemälde medikaments, och kurerades på 3 månader. Hans helsa är nu god.

Ur "the Eastern Counties Herald."

(3 Sept. 1840).

Bränvin och salt. Vi anvisa våra läsare en af Hr Vallance härstädes utgifven skrift. Åtskilliga af de uti Hull kurerade hafva, till och med sedan de uppgifvit allt hopp, blifvit botade och infunnit sig i vår officin. Fallen äro högst märkvärdiga och väl autentiserade, då de bevittnas af vederbörande sjelfve, och då deras lidande varit nog kändt i deras respektiva grannskap. Till John Beechers tillfrisknande voro vi sjelfve ögonvittnen.

Ur "the Liverpool Standard"

(9 Juni 1840).

Bränvin och salt. Vi hafva helt nyligen blifvit underrättade om ett ovedersägligt bevis för detta enkla läkemedels botande verkningar. Herr Simpson, en aktningsvärd handlande, boende i Great Yarmouth, blef för ungefär en månad sedan anfallen af slag, som förorsakade fullkomlig lamhet i ena sidan. Hans son, hvilken bor i Liverpool, hemskickade, då han erfor denna bedröfliga nyhet, en af skrifterna om bränvin och salt. Läkemedlet blef på sonens tillstyrkan, så väl intagit, som utvertes användt, och Hr Simpson, som för tre veckor sedan såsom obotlig öfvergafs, ar nu så alldeles kurerad, att han är i stånd att med sin vanliga punktlighet sköta sina affärer.